Delning av foto och video från viltkameror – så får ett konsortium ut maximalt av tekniken
I vår jaktklubb spelar delning av bilder och videor från viltkameror en allt större roll. Det är inte bara trevligt – det är ett av de viktigaste verktygen för att förstå hur reviret utvecklas, vilken viltstam vi har och hur djuren rör sig under dygnets alla timmar.
Precis som i många andra konsortier började vi också med en brokig samling gemensam utrustning: gamla foderspridare, ATV:er, släpvagnar, stegar … och ett virrvarr av viltkameror som alla använde sina egna system. MMS, e-post, proprietära appar och enstaka kameror som bara kunde tömmas via SD-kort. Det var charmigt – men också rörigt, ineffektivt och frustrerande.
Vi valde att rensa bordet och standardisera. Åtta Gamma-kameror köptes in, och alla medlemmar fick tillgång till samma app, UCON, där bilderna samlas i realtid. Plötsligt kunde alla se alla kameror – och ladda ner exakt de bilder eller videor de ville spara.
Den enda begränsningen är att inte alla kan vara ”live” i appen samtidigt, men i praktiken är det sällan ett problem. I gengäld får alla tillgång till fler kameror till lägre kostnad, och täckningen av terrängen har blivit avsevärt bättre.
En viltkamera kan snabbt producera flera tusen bilder i veckan, och därför är rätt inställningar avgörande. Vi använder oftast övervakning dygnet runt, men med lägre känslighet, så att vi undviker meningslöst material med duvor, kråkor och rovfåglar som stökar runt i majsen.
Ett alternativ är att ställa in kameran så att den bara spelar in på natten eller under bestämda tidsintervall. Det fungerar – men var uppmärksam på att mycket vilt också är aktivt dagtid, särskilt under övergångsperioder och vid förändringar i väder eller jordbruksaktivitet.
Här är det en fördel att vi arbetar med ett obegränsat SIM-abonnemang. Det innebär att vi fritt kan välja hög bildfrekvens och långa videoklipp utan att oroa oss för datamängder. Många kameror startar med 5 sekunders video som standard. Jag ställer ofta in mina på 10 sekunder – då får man med hela beteendesekvensen, och det har vid flera tillfällen gett nya insikter i djurens rutiner.
När det trillar in 300–400 nya filer på en morgon är det frestande att markera allt som ”sett”. Men det kan bli dyrt. Flera gånger har jag hittat lodjur, dovvilt och kronvilt som ingen av oss visste fanns på reviret – gömda som en minimal rörelse i ett enda videoklipp.
En lösning är att dela upp ansvaret: en i konsortiet tar måndag, en annan tisdag osv. I praktiken tittar alla ändå, men ansvarsfördelningen säkerställer att inget går förlorat.
Efter några månaders strukturerad kameraövervakning känner man sitt revir betydligt bättre. Man får en nästan intuitiv bild av var djuren rör sig, när de dyker upp och hur de reagerar på vind, väder och utfodringsplatser.
Jag har vid flera tillfällen fällt vildsvin bara några timmar efter att de dök upp på en kamera. Ett klick i appen – bilen startas – och med gynnsam vind kan man smyga sig in och avsluta jakten. Det är en intensiv och mycket effektiv jaktform som bara moderna kameror gör möjlig.
Skitt jakt – och dela bilderna innan du delar historien.
